Stadsjeep = Oxymoron
Musica.
Att sedan ha en fungerande sammansättning människor är nummer två; det som får bandet att hålla ihop länge. The Hives hittade rätt på båda punkterna redan vid tidig tonårig ålder, Thåström kring sina tjugo, Rammstein och Motörhead vid 30 +, och vissa andra ännu senare.
Vad jag vill ha sagt med det hela är att; MAN BLIR ALDRIG FÖR GAMMAL FÖR ATT SPELA MUSIK. Jag var själv vid 18 års ålder övertygad om att jag aldrig skulle kunna fortsätta med musik om Inseptica inte slog igenom innan jag hann bli 21 (om man inte slått igenom när man har fyllt trettifem....). För jag var så hjärntvättad av MTV, musikindustrin och Göteborgsscenen där ens kompisband vid arton års ålder blev dunkade i ryggen av andra vänner, band och kontakter som redan var mitt upp i rocklivet och hade gig ihop medans man själv stod som ett fån bredvid och undrade vad fan som just hände. JAg började överväga jävligt mycket om vårat band skulle vara någonting att ha efter att dessa andra unga band skördat scenen mätt utan våran inverkan. (Dock måste jag åberopa att många av dessa band också slet som djur för sin musik ,och med rätta fick de utdelning för det. Se där! Där har vi nog en stor del av svaret, men jag måste fan gnälla vidare ändå....) Åren gick sen, och vid tjugo års ålder var vi fortfarande inte några som Sticky ringde upp. För man måste ju vara ung för att hålla på med musik; ha en brand i hjärtat, en eld, något som bara måste måste måste ut via musikens smäckrande blomsteräng av kreativitet....vilket ju självdör när man skaffar fru, villa, volvo, GPS, nedmonterade lekplatser så att barnen inte riskerar att slå sig, samt vovve. Eller när man blir 35. Jag tror fan jag var cyniskt ironisk just nu. Och det händer inte ofta.
Jag är nu 25 bast och har inte ens ett helt band, men är musikaliskt kreativ som aldrig förr. Och det har fan inte med ålder att göra. Det har med lust att göra, och den musikaliska lusten är, tack och lov, inte styrd av ålder. DEt finns få saker som är skönare än att plocka upp en gitarr och bonka loss något som får en att må jävligt bra, vare sig det handlar om Bob Marley-reggae eller Behemoth-döds. Det bultar i hjärtat. Inte i siffrorna på ens ID-kort.
Om jag någon gång hamnar på en scen med folk i publiken som skulle kunna vara mina kompisars ungar, så ska jag säga dem just detta:
SLUTA ALDRIG VARA KREATIVA
go to sleep, dear world
Gå i stilje världen
jag vill att du somnar
det enda jag vill
är att få lite tid till
till att kela med denna döende kissekatten.
Slutjobbat, vackra solnedgångar, underbara vänner, musica och blivande biologilärare...
Sitter just nu på min allra sista arbetsdag för i sommar. tre timmar kvar. Nej två timmar och femtiosex minuter. Ah. Dubbel-Ah. Ah Ah. Tack älskade älskling Tora för att du stått ut med mig den sista månaden. Tro mig det kommer ett stort tack inom en snar framtid....
Igår vart vi ett gött gäng på klipporna vid röda sten o grillade i solnedgången o det var så jävla vackert. Göteborgs havsutsikt är att dö för. Visst finns det tusentals städer o kuster världen runt som säkert är mycket finare osv osv osv osv osv men göteborgs kust är faan vacker.
Sen gick vi o såg Navid Modiri som var bra men publiken (=vi o ett tjugotal andra) var segstartad men de sista fyra låtarna blev det ett jäkla ös (efter det att navid tyckte att "Ni är VÄLDIGT lugna för att vara göteborgspublik.....som 20 leende hologram framför scen..." hehe) och det slog mig att tamejfan: jag är avundsjuk på honom! HAn står och förmedlar och får igång publiken precis som Timbuktu, och precis som Gogol Bordello, och precis som Slipknot. Alla ska få dansa med o alla ska få ha Grymt Kul! Det är precis vad jag vill göra med Lunacy Massive. Få igång hela jäkla publiken - få metal-publiken att dansa. Att köra upp ska, reggae, samba, swing och punk i nyllet på metal-folket o få dem att motvilligt börja gilla det! O den respons vi fått från de halvfärdiga demolåtar vi gett ut har varit enorm; folk tycker tamiejfan vi är bra på riktigt o att vi gör något nytt o det känns så jävla skönt att höra!
Nästa vecka läggs de sista sångspåren, det har krånglat hela sommaren med att få maestro sångcoach/musikalsikt überbarn/studioteknik-nisse Tomas (all hail) och barytongiganten/drivkraften Jimmy (all hail again) att stämma träff för att spela in det sista men nu ska det äntilgen bli av. O sen kära vänner, sen ska vi ÄNTLIGEN dela ut vårt skötebarn till mänskligheten, 14 spår av black samba...
Har under sommaren oxå kommit på några frågor att finna svar på tills jag blir färdig biologi+kemilärare:
*varför svider det i bihålorna efter att man blött näsblod baklänges?
*varför hänger moskitjävlarna i flock i luften (ganska uppenbart...)
*varför är katterna så förtjusta i havsmat när de är skogsdjur?
*vad är det med metall som gör att det resonerar så förbannat?
*varför hjälper värme på magen mot mensvärk?
*vad är det - i detalj - som får hela den manliga kroppen att totalt implodera när man får en pungspark? O varför är det skapat så? Fortplantingens betydelse för evolutionen? måte skyddas till varje pris? (detta tänkte jag omsätta i praktik o ha en pungsparkslektion med eleverna där alla killarna får rada upp sig o sära på benen framme vid tavlan iförda endast kalsonger medans tjejerna, stålhättefotade, tar sats från andra änden av klassrummet och..... näe.)
*vad är det som går sönder när hjärtat krossas?
*vad är sorg? varför reagerar kroppen så?
*varför kan man hålla sig från att skita när man pissar men nästan aldrig hålla sig från att pissa när man skiter?
kommer ni på nån fråga vilkensomhelst så meddela så ska jag kolla upp det! :)
Det här belv en smärre uppsats. Men til skillnad från sist jag skrev så är nu humöret på topp! Som sig bör, o nu ska jag ut i världen och träffa vännerna, umgås med min älskling, spela gitarr så fingrarna blör o i ren allmännhet älska livet!
Puss o kram everyhopa!
Jobb, jobb, jobb, sömnbrist, begravning, paranoia
Har så smått landat efter två hektiska veckor utan paus som bestått av jobb, saker som måste fixas, sömnbrist, 25årsfirande (johantoan, o nej det ska inte vara särskrivet vi firade i 25 hela år haha) kraftiga humörsvängningar och en begravning. Utan att gå in för mycket på allt så har det hindrat mig fårn att hinna skriva nåt här egentligen. Tora har fått höra allt mitt gnäll i två veckors tid nu (jag bör ha stryk tycker jag själv) så jag ska gnälla lite här så jag har gnällt färdigt.
JAg är jätteglad över att jag har ett sommarjobb, men det är inte värt (eller en regning sommar som denna kan det ju va det) att jobba nio veckor av en hel sommar, JAG HINNER JU FAN ALDRIG TRÄFFA MIN VÄNNER eller bada eler stanna uppe natten lång o prata/dricka/fika tills solen går upp eller åka forsränning i den (stundtals) gassande solen elelr åka på festivaler eller resor (men HÅLL KÄFTEN mattias, du kan ju resa jättemycket för de pengarna o vara ledig SEN - ja, men jag vill resa o vara ledig NU o jag är för jävla OTÅLIG! för sen har jag skola o alla vänner e upptagna då men dom e lediga NU!). Gah. O vad är det med folk som inte vill visa legitimation i en affär?? "Hej jag har köpt saker för 6500:- men jag vägrar visa leg som bevisar att jag faktiskt jobbar där för jag har som PRINCIP att aldrig visa leg!" ???Que pasa?? Gör du så på systemet med? eller på krogen? Elelr för farbror polisen vid fortkörning? "Nej konstapeln jag vill inte att mitt leg går in i era register för då kan någon sno alal mina pengar" eller vaddå? BAH!
Så. Lite lugnare nu. Det har vart en jäkla fin sommar, må¨nga fina minnen, men jag önskar jag kunde ha mer tid till att känna att det erkligen vart SOMMAR. Mycket fint har hänt men mycket saknas. (o varför kommer det fram kunder till en hela jävla tiden när man sitter o skriver likt flugor kring hästskit - jo lille Mattias för att du är på jobbet o förväntas JOBBA o inte surfa näteT!)
Ah. Nu är det morgonfika. Ska skriva mer senare idag o då ska det inte gnällas så förbanant. Men det var skönt.
tally-ho
Ode till mina vänner
Jag föddes i Chile i april 1982 och adopterades hit vid 2 månaders ålder. Min mamma hette Rosa och var 23 år när hon fick mig. Hon hade redan en son, min storebror Roberto, och hade inte råd att ta hand om två barn. Min pappa hade, om det nu stämmer, stuckit ifrån henne när han fick reda på att hon var gravid. Ett vanligt öde som händer miljontals barn världen över. Jag tycker fortfarande han var ett fegt jävla as men skulle samtidigt göra nästan vadsomhelst för att få reda på vem han var, hur hans liv har varit och hur han ser ut. Fast i sammanhanget är han inte viktigast. Det är Rosa jag skulle vilja sitta ner o prata med, höra henne berätta om sitt liv. Hon behöver inte ens veta att jag är hennes son, jag vill bara få träffa henne, även om det blir anonymt. Nåväl, tillbaka till tråden!
Rosa gav mig namnet Matias Christobal. Matias kommer från Matteus och betyder "guds gåva" och christobal betyder "med Kristus i sig". Hon var katolsk och gav mig det namnet som en välsignelse. Så att jag skulle få vara skyddad och älskad och få ett bra liv när hon inte kunde ge mig hennes. Och jag kommer alltid älska henne för det. Jag kom från en väldigt fattig miljö till en sanslöst rik miljö i ett radhus på Ribbstolsvägen i Lexby, Partille.
Jag har fått ett så sanslöst, sjukt, nästan vedervärdigt (fast på ett bra sätt) underbart liv här så jag knappt kan tro att det är sant. Jag har fått världens varmaste familj som tar hand om mig och de är min underbara mamma, pappa och syster. Och jag har fått världens underbaraste vänner som får mig att leva, tar hand om mig, låter mig vara mig själv, och får mitt liv att kännas värt, fulländat.
NI GÖR MIG SÅ JÄVLA LYCKLIG OCH JAG VILL KRAMA SÖNDER ER ALLIHOPA
Jag är 25 år gammal men skulle kunna dö på stubben och säga att jag levt ett rikt och lyckligt liv och vara glad för det. Jag är så jävla tacksam.
Och det är NI som gett mig all denna lycka och kunde jag skulle jag tatuera in namnet på var och en av er på mitt hjärta.
Ni. Är. Mitt. Liv. Jag. Älskar. Er. Allihopa. Så. Jävla. Mycket.
Blogg!
Jag har efter en massa om och men bestämt mig för att också skaffa en blogg. Alltför mycket har hänt senaste året för att jag inte ska vilja ha en sida att bara vräka ur sig allt möjligt på. Alltså, jag tänker inte rabbla upp allt som hänt senaste året men min hjärna har liksom börjat fungera igen och få ett medvetande...den kopplas bort i perioder om några månader eller, inte sällan, år rentav, så nu är den påkopplad igen. Lyss och läs och njut och fasa och gläds och tyck till...
säger som slipknot i richard cheese´s tappning:
Come on.
Here we go again
motherfucker.
Yeah yeah yeah.
